Du är gåtan jag aldrig löst klart..

Nu har jag mött din blick igen.. fantastiskt och hemskt på samma gång.
Tårarna ville bara komma ut och rinna ner på min kind och förstöra mig ännu mer.
jag trodde jag var bra, trodde allt gick bra utan dig. Men det var ju fel.. utan dig är ju allt fel, allt blir bara hel konstigt.
Alla våra dagar, våra kyssar. Glömmer det aldrig, och jag vill bara prata ut med dig och försöka få allt bra igen.. men vet ni? Det kommer aldrig funka, du vägrar göra det bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0