EMMYSFRÅGETCKEN?

Ibland känner man att man bara vill krypa in i ett hål och bara sitta där och glo. Man känner att man bara vill tänka på allt som händer och har hänt i sitt liv. Vill stanna hemma från allt och alla som stör. Vill vara både döv och blind, så man slipper se eller höra allt. Men ibland är det bara att le och lotsas att allt är okej, hålla tillbaka tårarna och bara vänta. Vänta på att få höra att någon älskar en, eller om man bara kan få höra ett positivt ord som är sant. Men ofta så får man skit, man gör alltid fel. Alla klagar och man vill bara skuta sig själv. Man vill känna att man är värd något, men det känns verkligen som om alla skiter i en. Att alla bara tar en för givet och har en massa fördomar.