EMMYSFRÅGETCKEN?

Är det verkligen så? Att om man är två så är det bättre än att vara singel? Jag vet inte om det är så, man mår ju både bra och dåligt av att vara singel. Det dåliga är ju att man inte har någon att älska och dela allt det där som man vill dela med någon. Massa minnen, och långa nätter. Och kanske inte gifter sig, men är det så viktigt? Att vara gift är igentligen bara massa problem..? Man kanske känner sig tvingad till barn ifall den andra vill ha barn. Man måste skriva på massor av skilsmässopapper, och dela upp pengar och möbler ifall man skiljer sig. Men det finns ju bra sidor också med att ha ett seriöst förhållande, eller finns det? Man kanske bråkar ganska mycket med det enda som gör så man håller ihop är kanske att man har sina mysiga stunder ibland. Eller man kanske är för feg för att ge sig ut i världen utan just den personen? Men det är rätt så skönt att veta att någon älskar en och att veta att man har någon som man alltid kan då till. Men ifall man har en som man tycker väldigt mycket om och älskar så kanske det är värt det, alltså att ha kvar sin älskade och kanske gifta sig om det funkar för just dom. Jag tror nog inte att jag vill gifta mig, eller  inte förens jag är 30. Jag vill leva mitt liv när jag är ung, vara  ute med mina vänner, gå på olika fester, försöka att bo i new york ett tag iallafall, värt att försöka. Men alla har en dröm-prins och alla får sitt hjärta brustet hundratals gånger, tro mig alla kommer både bli krossade och krossa någon annans hjärta...