.
Idag, igår, imorgon, varje dag är du i mina tankar.
Som ett envist minne sitter du kvar där och bankar.
Jag försöker tänka på annat, tänka bort det som gör ont.
Men utan dig, utan dig känns allt så oerhört tomt.
Jag undrar om du tänker på mig, om än så bara för en liten stund.
Kanske på natten, innan du ska sova. Själv kan jag inte alls få en blund.
Vaken om nätterna och drömmer om dagarna, tänker tillbaka,
På hur det skulle vara att hålla din hand igen, på dina läppar smaka.
Det är svårt att bryta gamla vanor.
Svårt att ställa om och börja i nya banor.
Ska jag vara ärlig var du en vana jag aldrig ville bryta.
Men nu finns alla minnen i säcken jag blev tvungen att knyta.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte dig saknade.
Att jag inte önskar att du låg jämte när jag vaknade.
Nu ligger jag här i, en gång, våran säng, nu så ensamma.
Och du har nu blivit min långsamt, döende flamma.
Kommentarer
Trackback
